radioactivelisa

Står massa flyttkartonger i mitt rum. Massa skräppåsar och allt jag äger ligger utslängt på golvet.
Jag vill inte packa ner allt. Vill inte bli av med mitt flickrum förevigt. Vill inte sälja huset.
Kommer sakna in dörr som är ett helevete till att stänga. Att det luktar instängt varje morgon.
Hur det knarrar när man går i trappan, det halvmålade taket i min walk-in-garderob.
Hur man alltid snubblar i källartrappan, hur jag hatar att gå igenom verkstads-rummet
hur man känner sig iaktagen när man tittar på tv, och tryggheten som hela huset utstrålar när man kommer hem
för en helg från hultsfred. Allt det dära.

Mamma skaffar en trea på henja. Ett rum för henne, ett rum för joakim och ett vardagsrum. Pappa kommer troligen
ta en tvåa någonstans. Men ingen kommer ha plats över till mig och mina besök på helgerna.
Jag känner mig något uträknad ur min familj. Den enda tryggheten jag har kvar är Hultsfred och allt som har
med det att göra. Ibland önskar jag livet var lättare att ta sig igenom. Men jag kan bara hoppas på att det
bringar nått bra ur detta.