trust @ 01:30
Trust has to be earned, and should come only after the passage of time.
100626 - nattblogg
Men, inatt är det dax igen!
Denna gången ska det inte vara om dåliga magkänslor eller ett ledsamt humör.
Nejnej! Denna gången ska det handla om ren kärlek till världens bästa datorspel! ♥
Kom ihåg när jag var liten. Vet inte hur gammal, men gick väl i tvåan-trean. Jag och mina två bästa vänner
Hanna och Siri spelade då alltid sims. Med expantionspaket som superstar, hot date, unleashed, och vad de nu än hette.
Som tillexempel en gång, jag och Hanna var så sugna på att spela unleashed så vi sa att vi hade glömt idrottskläderna hemma,
men gick istället hem till henne och spelade sims i en timme eller nått. Det var rätt gangster att skolka på grund av
ett datorspel på den tiden kan jag lova!
En annan gång när jag var hemma hos Siri och spelade nått sims 1 spel hela natten så att on ick datorförbud.
Det var hemskt att inte kunna spela sims då, eftersom att jag inte kunde spela det hemma hos mig pga. någon
anledning just då. Det var hårt, kan jag lova!
När sims 2 kom ut umgicks jag väldigt mycket med min kusin, Jenni. Vi blev återigen sims-töntar och spelade
det hela nätterna. Kommer ihåg en sommarlovsnatt när jag var ensam hemma. Jag skulle börja sjuan tror jag.
Vi spelade säkert 14-15 timmar i sträck och tog inte en enda paus föräns vi gick ut och tittade på soluppgången.
Vi spenderade timmar till att rita ritningar över hus vi skulle kunna bygga i spelet. Mätte, målade och fantiserade.
Nu när sims 3 kom ut var jag inte sen till att köpa det. Har inte köpt några expationspaket till det ännu dock.
Men innan jag köpte sims 3 hade jag nästan ett års uppehåll med simsspelandet. När jag var yngre kunde det inte
gå en dag utan att jag behövde spela sims i minst två-tre timmar.
Jag älskar fortfarande the sims på alla sätt och vis. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det är hela grejen
med att man kan få drömma sig bort och bygga upp ett drömliv. Vet inte hur många simsgubbar jag har döpt
till Lisa Ahlm och Danny Jones som sen har gift sig och bott i ett stort vitt hus med två-tre barn! Skojar inte.
Visst att jag inte ritar exakta ritningar och spenderar timmar framför spelet längre. Men, några timmar hit och dit
fastnar jag framför datorn faktiskt. Att ett spel kan fastna så hårt i en människas liv, det kunde jag inte tro.
Men tydligen, så är det väldigtväldigt möjligt! Så, mer sims åt folket!
rosebud ;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;! for life!
100620 - nattblogg
Har återigen kollat på "En mördare i familjen" nu, eftersom dokumentären är i fem delar.
Jag blir äcklad. Så jävla äcklad av att se att det faktiskt finns sån grym ondska i form av personer ute i världen.
Jag menar, vad är det för fel på en människa om man lever ihop med en partner i 10-15 år får flertal barn ihop
och sen väljer att tända eld på hela familjen så att ingen av de överlever? Det är ju knappats något normalt beteende.
Så äcklad blir jag. Att man ens har mage till att lura någon så hårt. Sätta en persons liv på spel för att man är lite knäpp i huvudet.
Efter att ha sett programmet så tvekar jag hårt till att bo ihop med någon. Det kanske är fel. Eller, det är jävligt fel
att dra alla män över en kam. Men mina erfarenheter är inte så bra heller.
Ska nog vara singel resten av mitt liv. Så slipper jag bli sårad och mördad och allt man nu kan bli av en annan person.
100619 - nattblogg
Blev både det ena och det andra. OCH jag körde ett fordon med ratt och fyra hjul för första gången i mitt liv!
Väldig prestation måste jag säga. En såndär moppebil tillochmed. Med en fin "långsamt gående fordon" varning där bak.
Gick väl lite sisådär får jag påstå. Var en centimeter ifrån att krocka med både fram och bakdelen - på riktigt.
Dog mest av skratt och inte av olyckor, tur är väl det. Men bilar är nog inte min grej. Nae.
Tilläggas kan det ju göra att det är fem kilometer till anderstorp vilket betyder 1 mils cyklande idag. Minst.
Borde ställa mig på vågen och väga mig. Känns som om jag har gått ner typ fem kilon eller nått.
here comes the night, and the hardest part of all.
100618 - nattblogg
"Det finns ju tre miljoner andra killar du kan falla för!" sa en vän till mig en gång.
Så jävla sant, men samtidigt så jävla fel.
Det finns hundratals killar där ute, säker personer med liknande utseénde och liknande perosnlighet. Säkert med samma
namn som dig med. Säkert samma vikt som dig, säkert samma längd. Varför vill jag då inte gå ut och leta på nytt?
Varför vill jag inte hitta en liknande person, en person som liknar dig och som plus i kanten vill ha mig?
Det är liksom en fördel om man är uppskattad av personen man själv uppskattar.
Varför låter jag inte dig bara glida ur min hjärna och försvinna sådär lätt som jag försvann ur din?
Varför var jag tvungen att få de jävla känslorna som jag faktiskt fick?
Och varför för just dig? Varför inte en av de andra tre miljoner killarna?
"Du förtjänar bättre" sa en annan vän till mig en gång. (Eller ja, flera vänner.)
Skitsamma om jag förtjänar bättre. Det är dig jag vill ha. Eller, jag vet inte.
Jag vet ingenting. Jag ville ha dig - det är iallafall rätt säkert.
Men vill jag det fortfarande? Antagligen inte. Vet bara hur sårad jag kommer bli igen.
Och det är just därför jag inte fattar varför jag kan släppa dig. Varför håller jag så hårt?
100618 - nattblogg
"Det finns ju tre miljoner andra killar du kan falla för!" sa en vän till mig en gång.
Så jävla sant, men samtidigt så jävla fel.
Det finns hundratals killar där ute, säker personer med liknande utseénde och liknande perosnlighet. Säkert med samma
namn som dig med. Säkert samma vikt som dig, säkert samma längd. Varför vill jag då inte gå ut och leta på nytt?
Varför vill jag inte hitta en liknande person, en person som liknar dig och som plus i kanten vill ha mig?
Det är liksom en fördel om man är uppskattad av personen man själv uppskattar.
Varför låter jag inte dig bara glida ur min hjärna och försvinna sådär lätt som jag försvann ur din?
Varför var jag tvungen att få de jävla känslorna som jag faktiskt fick?
Och varför för just dig? Varför inte en av de andra tre miljoner killarna?
"Du förtjänar bättre" sa en annan vän till mig en gång. (Eller ja, flera vänner.)
Skitsamma om jag förtjänar bättre. Det är dig jag vill ha. Eller, jag vet inte.
Jag vet ingenting. Jag ville ha dig - det är iallafall rätt säkert.
Men vill jag det fortfarande? Antagligen inte. Vet bara hur sårad jag kommer bli igen.
Och det är just därför jag inte fattar varför jag kan släppa dig. Varför håller jag så hårt?
100615 - nattblogg
Har varit en trevlig dag. Mycket bärandes, men ändå rätt slappt.
Cyklade iväg vid halv elva eller nått nu på kvällen, hämtade en ipod av dino och satt och tjötade med älsklingsemma.
Har inte träffat någon av dom på hur länge som helst. Nästan exakt ett år sen jag träffade Dino tror jag
och någon/några månader sen jag träffade emma. Hur som helst så var det trevligt iallafall!
Funderar på att inte börja med motionen imorgon. Egentligen borde jag ta tag i det direkt så jag inte skjuter upp det.
Men imorgon måste jag sätta upp tält och kolla vilket som funkar ifall jag måste ha med mig till peace&love.
Om det blir fint väder så vill jag somsagt dra iväg till stugan med.
Känns som om dessa veckor under sommarlovet kommer gå huuuuur fort som helst.
Nu ska jag fundera vidare på varför en sån som jag aldrig kan få en sån som honom.
100612 - nattblogg
Drog och såg på studenterna efter många om och men, åh, fina var dom! Åh så fina.
Sen gick jag hem igen. Gick och pantade burkar och köpte aftonbladet för pengarna. Vuxenpoäng!
Sen hem till Robin för att kalasa lite. Gick en våning ner till Viktor, kalasade vidare. Sen när alla studenter
och alla över 18 skulle iväg på metro så gick jag, robin och nanna upp till robins granne och kalasade vidare.
En något annorlunda fest (där jag förövrigt glömde mina skor och måste ta mod till att gå och hämta om några timmar).
Sen somnade jag hos Robin vid typ.. ett. Vaknade vid halv fem igen och gick ner till Viktor ännu en gång för lite kalas.
Har haft en väldigt trevlig kväll trots vissa omständigheter.
Allt du sa var så jävla sant vännen. Jag vill bara inte inse.
Orkar inte försöka mer för en person som inte bryr sig.
Jag vill verkligen, det gör jag. Men jag orkar inte bli sårad igen.
Nej, nu, sängen (igen)!
100611 - nattblogg
Lite lamt på slutet, men det är folket som aldrig kom som sket allt. Aja, ibland blir det väl så!
Lite komiska incidenter för min del, men kan inte mer än skratta åt det eftersom jag vet att jag
är så jävla mycket bättre än dig ändå, haha. Åh. Fulefan.
Nu är jag helt slut, så det blir sängen för min del. Från och med nu ska jag inte göra nåååågonting vettigt.
På ett tag. Typ, någon dag. Iallafall. Har ju faktiskt sommarlov! Nej, känner hur sängen ropar.
100610 - nattblogg
Kom hem för ett litet tag sen. Har varit på promenad och grejer. Med högklackat av någon jävla dum anledning.
Men, trevligt var det. Träffade lite människor, vissa som sa bättre saker än andra -haha.
Har en ny fundering denna gången! Varför folk man inte känner kan ogilla en så starkt?
Visst om man har hört dåliga rykten om en person och är lite skeptisk, men att personen i fråga
inte ens kan ge mig en chans att visa vem jag är? Jag har inte gjort dig något ont allt. Vad jag vet?
Liksom, jag har inte ens pratat med dig någongång? Vad jag vet? Tycker det är lite väl fördomsfullt.
Menmen, så är det väl antar jag, jag har hört och är säker på att du är en schysst och trevlig person.
Synd att det inte är speciellt ömsesidigt bara! Men, ditt val. Jag gråter inte över det precis.
Till annat - om cirka tolv timmar har jag sommarlov, vilket gör att jag har slutat ettan på gymnasiet.
För några år sen kunde jag aldrig vänta mig att mitt liv skulle ta en vändning som denna. Men jag ska inte klaga.
Har aldrig trivts så bra som jag gör nu. Visst, nedgångar finns och det har inte alltid varit på topp.
Men, så är det ju. Man måste uppleva dåligt för att uppskatta de bättre! Åh, kan knappt vänta tills det är
dax att börja tvåan efter sommaren. Kommer bli så kul! Min skola är bäst, punkt slut.
100608 - nattblogg 2.
Egentligen borde jag vara arg på dig så du fattar att det inte var okej så som du höll på.
Men, jag kan inte. Hatar mig själv för det. Ibland är jag för snäll. Inte okej.
Jag ger efter så jävla lätt, hatar konflikter. Vill att alla andra ska må bra. Och om det måste bli på min bekostnad
så får det vara så, för tycker inte om när folk mår dåligt. Ställer upp för alla, ibland lite för mycket.
Mitt i allt glömmer jag bort mig själv och hur jag egentligen vill ha det.
Sara Löfgren förgyller min natt. Och lite Linus med.
Åh, önskar jag kunde trycka upp denna i ditt nylle. Men ändå inte.
100608 - nattblogg
Kände mig plötsligt lagom dödsjuk förut med hosta och snuva och världens tjockaste hals.
Nu känns det lite bättre, efter några timmars sömn, men nu kommer jag inte kunna somna igen.
Diskuterade lite smått det här med nattbloggning med Madeleine förut.
Alla känslor och tankar kommer fram när man grubblar över sitt liv på kvällen, och på morgonen sen
så ångrar man att man överdrev så mycket under natten. Men egentligen, överdriver man?
Jag tror egentligen att det inte finns några andra känslor just då att jämna ut det med.
På dagen kan man också vara ledsen, över samma grej. Men eftersom man kanske umgås med vänner då
så trycker de undan de ledsna lite. Jag menar, det är inte ofta man storgrinar när man sitter och grillar med
vänner? Eller? Inte jag iallafall. Men på natten är man helt själv, det är mörkt. Man är oskyddad från allt.
Då märker man av känslan (vilken känsla det än är) mycket starkare och på så sätt ta ut allting lite mer.
Men jag vet inte om det verkligen kallas att överdriva. Det är mer, att man är mer sårbar på natten.
Iallafall jag. Jävligt mycket mera sårbar.
Funderar på att skippa skolan imorgon. Ska inte göra någonting... ändå? Eller så väntar jag med det.
Tills på torsdag typ. Då får jag sommarlov. Nice. Tror jag kan hålla ut.
100606 - nattblogg
Men, du såg glad ut iallafall, och det är väl bra. Du bryr dig inte om mig ändå.
Låter patetiskt, men det är rätt så jävla sant. Ha det bra nu.
Jag är trött på att bli sviken om och om igen. Men när jag såg det med egna ögon,
så, nae. Jag vet inte.
Tänkte och ville ha en pratstund med dig. Reda ut allt, och få ett avslut på det.
Ett avslut som är värdigt både dig och mig. Men haha, du gjorde allt så mycket enklare
genom att visa det för mig istället. Det dära samtalet lär ju inte behövas längre, och inte jag heller för den delen.
Som sagt. Ha det bra nu. I'm done trying.
100603 - nattblogg
Förövrigt, ingen labret. Vågade aldrig. Dessutom så skulle mina föräldar antigen döda mig.
Nu ska jag sova. Sovmorgon till 12:15 imorgon. Det känns ändå rätt bra.
Godnatt.
100602 - nattblogg
Tittade på Sexdrive. Eller, well, jag somnade efter halva typ. Jag är sämst på att kolla på film.
Men nu blev jag sådär jobbigt pigg, precis som igår. Jobbigt pigg och jobbigt ensam.
Men idag orkar jag inte skriva ner allt som snurrar i mitt huvud. Istället får ni några låtar.
De kanske beskriver någorlunda. I vilket fall som helst så rinner tårarna lite smått till dessa.
Wonderful - Adam Lambert
We might as well be strangers - Keane
If you don't wanna love me - James Morrison
"God"natt.
100601 - nattblogg
Har väl slösovit lite under tiden, men nu är jag verkligen aspigg. Varför ens försöka sova.
Som vanligt, när man inte kan sova och bara ligger i sin säng, så kan man inte rå för att tänka över saker och ting.
Ibland är det jobbigt, ibland är det skönt. Just nu är det mest jobbigt.
Jag har insett saker. Äntligen har jag fått koll på saker som varit luddiga förut.
Att jag var så blind och inte förstod föräns nu. Jag ville väl inte inse.
Egentligen vill jag inte det nu heller. Men jag antar att jag måste.
Som allt annat, så förändras livet vart man än går. Sånt får man anpassa sig efter.
Det är nog dax att ta ett steg tillbaka, låta allting vara så som det var förut.
Som i förut, för nästan ett år sen. När allt var nytt och spännande och inte så jävla komplicerat.
Känns som om jag har kommit in i den fasen, där man slutar vara sig själv.
Man går på rutin, dagarna flyger förbi, men inte fan reagerar man på någonting längre.
Ibland känns det rätt självklart att dåliga saker händer ibland. Och just nu så känns det så. Fast jag vill inte.
Vet inte om det är sjukan som spökar och påverkar mitt humör till det sämre, eller någonting annat.
Vill inte. Vill inte att det ska vara någonting annat. För om det är någonting annat, så vet jag vad det är.
Och då är det inte bra.
Jag vet att mina nattfunderingar är så sjukt bra på att vara lagom förvirrande säkert.
Men det är skönt att skriva av sig, utan att riktigt förstå.
Det är som att någon iallafall lyssnar på vad jag har att säga.
