100626 - nattblogg
Känns som det var ett tag sen jag skrev ut mina funderingar och åsikter i en nattblogg.
Men, inatt är det dax igen!
Denna gången ska det inte vara om dåliga magkänslor eller ett ledsamt humör.
Nejnej! Denna gången ska det handla om ren kärlek till världens bästa datorspel! ♥
Kom ihåg när jag var liten. Vet inte hur gammal, men gick väl i tvåan-trean. Jag och mina två bästa vänner
Hanna och Siri spelade då alltid sims. Med expantionspaket som superstar, hot date, unleashed, och vad de nu än hette.
Som tillexempel en gång, jag och Hanna var så sugna på att spela unleashed så vi sa att vi hade glömt idrottskläderna hemma,
men gick istället hem till henne och spelade sims i en timme eller nått. Det var rätt gangster att skolka på grund av
ett datorspel på den tiden kan jag lova!
En annan gång när jag var hemma hos Siri och spelade nått sims 1 spel hela natten så att on ick datorförbud.
Det var hemskt att inte kunna spela sims då, eftersom att jag inte kunde spela det hemma hos mig pga. någon
anledning just då. Det var hårt, kan jag lova!
När sims 2 kom ut umgicks jag väldigt mycket med min kusin, Jenni. Vi blev återigen sims-töntar och spelade
det hela nätterna. Kommer ihåg en sommarlovsnatt när jag var ensam hemma. Jag skulle börja sjuan tror jag.
Vi spelade säkert 14-15 timmar i sträck och tog inte en enda paus föräns vi gick ut och tittade på soluppgången.
Vi spenderade timmar till att rita ritningar över hus vi skulle kunna bygga i spelet. Mätte, målade och fantiserade.
Nu när sims 3 kom ut var jag inte sen till att köpa det. Har inte köpt några expationspaket till det ännu dock.
Men innan jag köpte sims 3 hade jag nästan ett års uppehåll med simsspelandet. När jag var yngre kunde det inte
gå en dag utan att jag behövde spela sims i minst två-tre timmar.
Jag älskar fortfarande the sims på alla sätt och vis. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det är hela grejen
med att man kan få drömma sig bort och bygga upp ett drömliv. Vet inte hur många simsgubbar jag har döpt
till Lisa Ahlm och Danny Jones som sen har gift sig och bott i ett stort vitt hus med två-tre barn! Skojar inte.
Visst att jag inte ritar exakta ritningar och spenderar timmar framför spelet längre. Men, några timmar hit och dit
fastnar jag framför datorn faktiskt. Att ett spel kan fastna så hårt i en människas liv, det kunde jag inte tro.
Men tydligen, så är det väldigtväldigt möjligt! Så, mer sims åt folket!
rosebud ;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;! for life!
Men, inatt är det dax igen!
Denna gången ska det inte vara om dåliga magkänslor eller ett ledsamt humör.
Nejnej! Denna gången ska det handla om ren kärlek till världens bästa datorspel! ♥
Kom ihåg när jag var liten. Vet inte hur gammal, men gick väl i tvåan-trean. Jag och mina två bästa vänner
Hanna och Siri spelade då alltid sims. Med expantionspaket som superstar, hot date, unleashed, och vad de nu än hette.
Som tillexempel en gång, jag och Hanna var så sugna på att spela unleashed så vi sa att vi hade glömt idrottskläderna hemma,
men gick istället hem till henne och spelade sims i en timme eller nått. Det var rätt gangster att skolka på grund av
ett datorspel på den tiden kan jag lova!
En annan gång när jag var hemma hos Siri och spelade nått sims 1 spel hela natten så att on ick datorförbud.
Det var hemskt att inte kunna spela sims då, eftersom att jag inte kunde spela det hemma hos mig pga. någon
anledning just då. Det var hårt, kan jag lova!
När sims 2 kom ut umgicks jag väldigt mycket med min kusin, Jenni. Vi blev återigen sims-töntar och spelade
det hela nätterna. Kommer ihåg en sommarlovsnatt när jag var ensam hemma. Jag skulle börja sjuan tror jag.
Vi spelade säkert 14-15 timmar i sträck och tog inte en enda paus föräns vi gick ut och tittade på soluppgången.
Vi spenderade timmar till att rita ritningar över hus vi skulle kunna bygga i spelet. Mätte, målade och fantiserade.
Nu när sims 3 kom ut var jag inte sen till att köpa det. Har inte köpt några expationspaket till det ännu dock.
Men innan jag köpte sims 3 hade jag nästan ett års uppehåll med simsspelandet. När jag var yngre kunde det inte
gå en dag utan att jag behövde spela sims i minst två-tre timmar.
Jag älskar fortfarande the sims på alla sätt och vis. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det är hela grejen
med att man kan få drömma sig bort och bygga upp ett drömliv. Vet inte hur många simsgubbar jag har döpt
till Lisa Ahlm och Danny Jones som sen har gift sig och bott i ett stort vitt hus med två-tre barn! Skojar inte.
Visst att jag inte ritar exakta ritningar och spenderar timmar framför spelet längre. Men, några timmar hit och dit
fastnar jag framför datorn faktiskt. Att ett spel kan fastna så hårt i en människas liv, det kunde jag inte tro.
Men tydligen, så är det väldigtväldigt möjligt! Så, mer sims åt folket!
rosebud ;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;!;! for life!
Kommentarer
Trackback
