radioactivelisa

Somnade vid nio någongång. Vaknade vid ett. Var vaken en timme. Sov en timme, vaknade nu igen.
Kände mig plötsligt lagom dödsjuk förut med hosta och snuva och världens tjockaste hals.
Nu känns det lite bättre, efter några timmars sömn, men nu kommer jag inte kunna somna igen.

Diskuterade lite smått det här med nattbloggning med Madeleine förut.
Alla känslor och tankar kommer fram när man grubblar över sitt liv på kvällen, och på morgonen sen
så ångrar man att man överdrev så mycket under natten. Men egentligen, överdriver man?
Jag tror egentligen att det inte finns några andra känslor just då att jämna ut det med.
På dagen kan man också vara ledsen, över samma grej. Men eftersom man kanske umgås med vänner då
så trycker de undan de ledsna lite. Jag menar, det är inte ofta man storgrinar när man sitter och grillar med
vänner? Eller? Inte jag iallafall. Men på natten är man helt själv, det är mörkt. Man är oskyddad från allt.
Då märker man av känslan (vilken känsla det än är) mycket starkare och på så sätt ta ut allting lite mer.
Men jag vet inte om det verkligen kallas att överdriva. Det är mer, att man är mer sårbar på natten.
Iallafall jag. Jävligt mycket mera sårbar.

Funderar på att skippa skolan imorgon. Ska inte göra någonting... ändå? Eller så väntar jag med det.
Tills på torsdag typ. Då får jag sommarlov. Nice. Tror jag kan hålla ut.