100618 - nattblogg
"Det finns ju tre miljoner andra killar du kan falla för!" sa en vän till mig en gång.
Så jävla sant, men samtidigt så jävla fel.
Det finns hundratals killar där ute, säker personer med liknande utseénde och liknande perosnlighet. Säkert med samma
namn som dig med. Säkert samma vikt som dig, säkert samma längd. Varför vill jag då inte gå ut och leta på nytt?
Varför vill jag inte hitta en liknande person, en person som liknar dig och som plus i kanten vill ha mig?
Det är liksom en fördel om man är uppskattad av personen man själv uppskattar.
Varför låter jag inte dig bara glida ur min hjärna och försvinna sådär lätt som jag försvann ur din?
Varför var jag tvungen att få de jävla känslorna som jag faktiskt fick?
Och varför för just dig? Varför inte en av de andra tre miljoner killarna?
"Du förtjänar bättre" sa en annan vän till mig en gång. (Eller ja, flera vänner.)
Skitsamma om jag förtjänar bättre. Det är dig jag vill ha. Eller, jag vet inte.
Jag vet ingenting. Jag ville ha dig - det är iallafall rätt säkert.
Men vill jag det fortfarande? Antagligen inte. Vet bara hur sårad jag kommer bli igen.
Och det är just därför jag inte fattar varför jag kan släppa dig. Varför håller jag så hårt?
