playing the blame game

Sitter i min säng. Eller nej, egentligen är det inte min säng. Det är min brors säng. Eller, min brors gamla säng, som står i mitt rum i huset, för min säng, eller nej, men gamla säng står i hans nya rum i mammas lägenhet. Så egentligen är min säng hans säng, och hans säng är min säng. Eller någonting sådant.

Iallafall. Idag är inte mitt liv lika underbart som det var igår. Blev väckt vid elva, åt lite mat vid tolv, sov lite vid ett, och har hunnit med att duscha där någonstans med. Har lite "måsten" idag. Typ. Rensa ut saker. Fan vad jag hatar att rensa ut saker. Jag är en sådan svår person. Vill bort från allt förflutna som jag inte trivs med, men när det väl kommer till kritan så vill jag inte slänga saker. Därför jag äger så mycket. Inte för att det är mycket värt egentligen. Att äga mycket alltså. Eller, mina saker är inte så mycket värda iallafall. En gammal dagbok från trean och liknande saker. Får väl ta mig själv i nackskinnet och slänga allt såntdära.

En annan sak jag kom på nidag är hur mycket jag inte tycker om Gislaved. Visst, det är väl kul att få träffa föräldrarna när man kommer hem till de och sånt, men efter några timmar, minuter vill jag alltid tillbaka till Hultsfred så fort som möjligt. Jag passar inte in i Gislaved längre. Men, å andra sidan så har jag nog aldrig gjort det. Om det inte hade varit för att farmor och farfar bjuder mig och pappa på mat imorgon, så hade jag tagit tåget tillbaka redan idag. Hemskt, men rätt så jäkla true. Alla människor är precis likadana så som de var när jag valde att lämna dom. Lämna dom i mitt förflutna. Vissa "gamla" vänner betyder förtfarande jätte mycket för mig, på olika sätt. Vissa låter jag mig själv bli besviken på om och om igen och andra är bara... människor precis som mig. Lika förvirrade, lättlurade, vardagliga och människoiska.



Mannen i mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0