100913

Oj, tredje inlägget idag. Kanske kommer bli nya superbloggarn. Who knows.
Anyways, måste skriva av mig någonstans.*

Jag blir bara så jävla besviken. På mig. Jag har sämst tajming när det gäller saker,
och när det väl börjar gå någolunda litelite ytters pyttelite bra, så äre alltid jag som sätter foten i dörren.
Hur fan lyckas jag?
Hur kan man lyckas med att misslyckas varenda jävla gång?
The more I tried to change, I just stayed the same

Får väl acceptera att det är det jag är dömd till att vara. En misslyckad person. Ett liv fullt av misslyckandens.
Nämen, att en sånhär liten grej kan trigga igång mig så här hårt är lite fail faktiskt.
Hade planerat att gymma ikväll och komma ut lite. Men, känns mer lockade att sitta hemma och bara vara.
Då kanske jag inte misslyckas med någonting iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0